...och så var det det här med grammatik...

På vår skola jobbar vi på högstadiet uteslutande mot de färdigheter som beskrivs i skolverkets matriser. De ligger utlagda på "Schoolsoft" (den plattform där vi kommunicerar med våra elever och deras föräldrar) och färgkodningen gör det ganska lätt för både elever och föräldrar att följa progressionen. Toppen!
När jag planerar en ny kurs, så funderar jag alltid runt vad eleverna har för användning av kursinnehållet, om jag hittar stöd för kursen i ämnesmatrisen och hur jag kan förgylla kursen, så att den lockar eleverna och får dem sugna:). Ibland känner jag att det är svårt att hitta tydligt stöd i matrisen för innehåll jag ändå känner att jag vill ta upp, för att jag anser att det är viktiga byggstenar. Då blir jag tudelad och rannsakar mig själv :0! I vilket syfte lyfter jag detta område och hur kan jag beskriva detta för eleverna och få dem att känna att detta är viktigt, när det inte är bedömningsbart i matrisen? 
         Ordklasser är ett sådant exempel. Visst finns det lite stöd mellan raderna i färdighetsmomentet "skriva", där det i matrisen står:"Eleven kan skriva olika slags texter med viss språklig variation, enkel textbindning samt i huvudsak fungerande anpassning till texttyp, språkliga normer och strukturer", men det är ju inte super tydligt... Ändå vet jag ju att elever som förstår hur de kan leka med språket, (dvs. exempelvis krydda beskrivningar med adjektiv, binda ihop meningar med konjunktioner etc.) kan producera mer uttrycksfulla texter. Jag vet också att de elever som förstår hur ordklass- och satsdelsbygget fungerar, får förförståelse och ett försprång i det engelska språkbygget och även i moderna språk. Så tillbaka till min tidigare fråga; hur får jag detta område att kännas viktigt för mina elever när det inte nämns eller bedöms i matrisen?

            I min sjua (mina stående försökskaniner:)), provade jag, efter att ha deltagit i det "digitala skollyftet"  en ny ingång. Vi leker med ordklasserna och bekantar oss samtidigt mer med fler av presentationsverktyget "Prezis" olika möjligheter:). 
           Okej, då vet jag vad jag vill göra och hur jag vill att de arbetar med området, vad vill jag då att arbetet ska utmynna i? Ordklassprov finns inte på kartan för mig, för (för att göra en låååång historia väldigt kort) är jag inte säker på att jag tycker att prov alltid mäter "rätt" saker. Traditionella glosprov som fortfarande brukas så flitigt (trots ny läroplan!) är ett sånt exempel. Vad mäter det? Vilka som har provskräck, vilka som jobbar med fin framförhållning eller hur många nya ord du kan trycka in i hjärntrakten på en kväll? Få glosprov säger ju något om hur du kan använda dina nya ord. Ett annat bekymmer som dyker upp i kölvattnet på glosproven är när lille Kalle, som har haft full pott på alla terminens glosprov, ändå bara får "E" i betyg. Förklara det för upprörda föräldrar... Så nej, ett ordklassprov är inte vad detta arbete ska utmynna i! Hur kan jag få mina elever att visa att de har förstått och kan använda sig av olika ordklasser? Jag låter dem konstruera ett spel i Prezi. Cirka tio frågor om ordklasser, välj själva vilka ordklasser ni vill ta upp och hur djupt ni vill dyka. Ta upp exempel från boken eller kom på egna. Helt enkelt, lägg arbetet på en nivå där du känner dig utmanad och ha kul med uppgiften! 
Arbetsgång: 
1. Konstruera ditt spel - jag guidar eleverna genom några av Prezis alla möjligheter och låter gärna de elever som utforskat Prezi närmre, ansluta och ge vidare tips. De väljer en bakgrund som tilltalar dem, repeterar ordklasser för att kunna konstruera frågor som de förstår och lär sig mer om fler ordklasser i samma syfte. De pratar grammatik med varandra för att få stöd och hjälp och allt är som ljuv musik för mina svenskläraröron:).
2. När spelet är klart, går jag igenom det tillsammans med varje elev. Vi diskuterar frågorna, gör ändringar och förtydligar. Några jobbar med få ordklasser och på en "basic-nivå", medan andra dyker djupare. Några tar exempel från boken, medan andra konstruerar egna textexempel. Så himla spännande!!!
3.  Spela ditt spel och försäkra dig om att du kan svara på eventuella frågor på dina uppgifter.
4. Dela ut ditt spel i vår slutna Facebookgrupp, så att någon annan kan spela det. Välj själv något som du tycker ser roligt ut och spela det, själv eller ihop med en kompis:). Ännu mer grammatikprat;).   

I min sjua har detta arbete fungerat fantastiskt bra! Alla har pratat och tänkt grammatik! De har haft kul och de har lärt sig massor på sin nivå!!! 
  Jag har fortfarande lite dåligt samvete gentemot matrisens kunskapskrav, eftersom verktygen för presentationsteknik inte heller lyfts, men i arbetet runt ordklasser har jag hittat kvalitéer att bedöma i både skrivande och samtalsforum. Dessutom bär jag med mig övertygelsen om att detta är kunskap som sitter! Att prata om skillnaden mellan adjektiv och adverb i engelskan i nästa kurs blir en baggis;).  

Bingo!!!

Ja, så var det det här med kunskapskraven då. Hur mycket jag än försöker förklara dessa för mina härliga sjuor, så når jag inte riktigt fram. Det känns väldigt frustrerande eftersom jag vill att de ska förstå vad de jobbar sig fram mot. Visst kan jag konstruera lektioner där jag leder dem fram mot kunskapskraven, men jag längtar efter den där blicken hos eleverna då allt plötsligt faller på plats. Det finns en kraft, ett driv och ett härligt egenansvar när de plötsligt ser meningen i strävan och förstår vad det är de kämpar för och varför!
Hur når jag dit?

Så sprang jag av en slump på en bokbingobricka från vårt motionsprojekt i våras, som fått nytt liv hos fröknarna för våra små tvåor och treor. Denna nya variant av bingobrickor fylldes nu på i takt med att de små pärlorna kryssade sig fram genom olika genrer. Hmm, tänkte jag, detta koncept borde jag kunna omarbeta för mitt syfte. Man får ju förstå att det för en trettonåring är 17 så mycket roligare att spela bingo, än att försöka sätta sig in i läroplanens kunskapskrav! Sagt och gjort, med skriften "Heja" (som förklarar kunskapskraven på ett härligt lättförståeligt sätt) i ena näven och datorn i den andra, satte jag mig att pyssla fram en bingobricka om kunskapskraven. Så här blev den:


https://www.dropbox.com/s/fmui11pwdoj5e5m/2013-11-07%2011.19.29.jpg

Att få eleverna att ta till sig modellen var inga problem! De fick efter intresse och svårighetsgrad välja mellan fyra olika skönlitterära böcker. De läser och jobbar sig med stort engagemang fram över bingobrickan. Det är ljuvligt att se!!! Förståelse för kunskapskraven i svenska ökar för varje gång de tar sig an en ny ruta och helt plötsligt vill de förstå! Det har blivit meningsfullt för dem.

Något annat jag sett när jag går runt och lyssnar på dem där de diskuterar olika avsnitt eller läser högt för varandra, är att de automatiskt ger varandra feedback och hjälper varandra framåt. Visst är det en häftig sidekick!!!
" -Du, nu lät du inte så naturlig när du läste. Prova igen, så spelar jag in, sen kan vi titta på det ihop".
Ljuv musik för mina frökenöron😊.

Hur många rutor ska man då hinna i kursen? Ja, för mig är svaret enkelt: du jobbar i din takt och på din nivå! Det du inte hinner visa idag, jobbar vi med en annan dag. Vi har ju två år till på oss😉.

Min lärarroll och det digitala skollyftet

Att få jobba med människor är så fantastiskt spännande! Jag ser mig som otroligt privilegierad att få ta del av så många härliga elevers skolvardag och över att få förtroendet att hjälpa dem utvecklas till allt det de kan vara! Visst finns det stunder när jag känner att jag inte orkar ge av mig själv, men jag upplever att om jag är ärlig mot mina elever i detta, så finns det alltid någon eller några i klassen som vill bjuda lite extra på sig, vilket gör att jag genast fylls på med energi.

Att försöka ha roligt ihop med mina elever medan vi tillsammans utvecklar färdigheter i engelska och svenska, är för mig en självklarhet! Detta betyder bl.a. att jag, trots att jag är något av en IT-analfabet, naturligtvis försöker kämpa mig fram på deras planhalva och lära mig använda digitala hjälpmedel av olika slag. Jag tror inte att vi i dagens samhälle kan "tacka nej" eller blunda för denna utveckling, för hur förbereder vi då våra elever för de kompetenser de behöver ute i livet imorgon?

När jag fick erbjudandet att bli del av det digitala skollyftet jublade jag därför, om än med lite skräckblandad förtjusning... Frågorna är många och osäkerheten är stor, för som min insiktsfulla chef säger, så är vi ju inte riktigt uppväxta med och "fostrade" in i denna värld. Vi är mer "inflyttade" och därför är det lite knepigt att ta sig fram ibland. Det digitala skollyftet känns dock för mig som en plattform där man får prova sig fram, göra fel, be andra om hjälp, stimuleras och utbyta idéer. Visst låter det som julafton:). Eftersom uppgifterna dessutom är öppna, så känns det hela ganska kravlöst. Delta på det sätt du kan och ta till dig av det som passar just dig, just nu och just här? Vilken härlig möjlighet! 

Så nu har jag skapat mig en blogg och berättat lite om mig själv och mitt mål med kursen. Nu hoppas jag bara att detta ryms inom ramen för de första uppgifterna, för inget i IT-världen kommer som sagt lätt och självklart till Fröken Jos hjärna;). 

Det ska bli så spännande att få utvecklas ihop med er andra, lära av er och tillsammans med er! Framtidens skola, här kommer vi:).